I den här lilla buren ska Carlsson flyga med oss hem till Sverige. Han kan precis stå upp och vända sig om. Han ska sitta i cabinen med oss och buren måste få plats under stolen framför oss. Nu tränar han att vara i sin lilla bur. Vi lägger in ben och godisar i buren så att han ska bli "vänn" med sitt lilla hem. Vi landar den 27 maj och det ska bli spännande att komma hem igen. Om allt går som det ska kommer Arsenia 20 juni. Det är mycket planerande innan hemresan. Vi ska flytta ur huset som vi hyrt, packa, jobba, och ev fira min födelsedag här innan vi åker. Självklart ska jag fira när jag kommer hem också! Tänk att jag fyller redan 5 år.

Kram från Carl

På skolan har vi en stor kaninbur med två söta kaniner i. I alla fall hade vi det. En morgon när vi kom till skolan såg vi hur buren var uppriven och kaninerna var borta!

Som ni ser har någon med vassa klor skurit upp den gröna väggen och tagit sig in. Det såg ut som det skurits upp med en kniv men fröken säger att det förmodligen är en stor varanödla som använt sina sylvassa klor och förstört. Just denna dag tog jag med mig min kanin till skolan, vilket sammanträffande. 

Vi tyckte alla mycket om "vår" ulliga och gulliga kaniner och tydligen tyckte även ödlan om dem. Vi är dock säkra på att kaninerna lyckades ta sig ut och smet iväg från monsterödlan. Vi tror att kaninerna nu lever ute i det fria och har det jätte bra.

Jag tittade länge på det trasiga gallret och försökte se framför mig hur ödlan såg ut. Vi pratar mycket om dinosaurier på skolan nu och fröken säger att den stora varanödlan ser ut som en liten dinosaurie. Vi pratar också om stora vulkaner som finns på jorden och även fanns på dinosauriernas tid. Dinosaurierna dog ut för länge, länge sedan. Kanske fick dom lava på sig och dog? Men börjar tro att det finns en enda lite dinosaurier kvar... Det verkar i alla fall så med tanke på hur buren nu ser ut...

Kram från Carl

Jag hittade en bild på en liten kille. Undrar bara vem i hela fridens dagar är detta? Det kan väl inte vara jag?! 

Tänk vad tiden går...Jag växer så det knakar. Om det fortsätter att gå så här fort kommer jag snart att kör moppe och hänger runt med kompisarna på byn.

I dag var det ingen skola. Vi åkte till Leam Sing beach och träffade några från skolan. Det började ösregna och vi satte oss på Ali´s restaurang istället. Det regnade och regnade och tillslut var vi tvugna att gå i regnet upp till bilen. I går var det däremot fint väder. Vi var hela dagen på brunch på Centara i Karon. Där har dom super fin brunch men bara på lågsäsongen, maj till oktober. Efter brunchen badade vi och åkte vatten ruschbana i flera timmar. Det fanns två "klippor" man kunde hoppa i från. Den ena var 3 meter och den andra var 4 meter hög. Först vågade jag inte hoppa. Jag sa till vakten: I´m only looking. Det såg hemskt högt ut. Jag tränade att hoppa från en sten ner i poolen och det gick bra. Tillslut stegade jag fram till klippkanten och tog satts och hoppade. Jag hoppade från både 3 m och 4 m`s klippan. Det var jag, Luek, Sarsha, Tom och Max. Jag hade otroligt roligt. På kvällen bjud Tom´s föräldrar på goda hemgjorda hamburgare. Tiden går väldigt fort när man har roligt. 

Kram från Carl  

Grattis Melina   

Här kommer blommor och skumpa på din födelsedag 

Jag är säker på att din dag blir alldeles strålande   

Stora grattiskramar från Carl, Malin & pappa   

I går var jag på Luek´s kalas. Vi åkte först till stan och såg en 3-D film. Det var en film som var inspelad under vattnet och filmduken var rund så det kändes som att vi var i vattnet bland alla fina, vackra fiskar. Efter filmen åt vi på Mc Donalds och sedan bar det iväg till ett fjärilsmuseum. Vi såg många olika färgglada fjärilar som flög omkring. I Sverige ser jag inte så många fjärilar, mamma sa att när hon var liten fanns det många fler fjärilar. Vart har dom tagit vägen? Senare på dagen åkte hela gänget hem till Luke och badade i poolen och åt tårta. Vi turades om att slå med ett svärd på en boll som var full med små leksaker och godis.

Tillslut gick den sönder och alla sakerna ramlade ut. Lyckan var stor när vi hittade klubbor, godis och leksaker. Luke´s mamma hade gjort små, små minipajer med skinka i. Pajerna var bara ca 4 cm stora och Peggy sa att det var minipizza. Jag åt flera stycken och när dom var slut frågade jag efter flera. Det är inte så ofta jag blir super förtjust i något. 

När festen var slut fick jag en ballong och åkte hem. Jag var ordentligt trött och somnade hyfsat tidigt.

Kram från Carl

Nu har vi varit hemma ett tag och vardagen har börjat igen. Det har varit en hel del att ta tag i efter semestern. Vi var bortresta över det Thailändska nyåret och då är alla kontor och många företag stängda här i Thailand. Det är lika bra att passa på att åka bort för det går inte att få något gjort i alla fall. Vårt sista stopp på resan var i Mount Fuji. Det var en lite mysig stad drygt en timme ifrån Tokyo med snabbtåget. Det var otroligt klart väder när vi var där och vulkanen syntes klart.

Personalen på hotellet sa att det var inte så vanligt att vulkanen syntes så bra som nu. Vi tog en promenad och bestämde oss för att gå till en park och sedan till en restaurang som vi blev rekomenderade. Påvägen till parken såg vi vackra tulpaner

Jag blev lite törstig och mamma köpte en drick choklad till mig (trodde hon) Jag sa att chokladen smakade konstigt men gott. När jag druckit upp halva frågade jag om mamma ville smakade och jag gav "chokladen" till henne.

Mamma smakade och sa: Men det här är ju kaffe!!! Inte konstigt att jag sa att det smakade konstigt. Vi frågade efter vägen till parken för vi hade gått lite vilse, En tjej visade vägen och vi fortsatte gå. Efter ett tag såg vi tjejen vi fågat igen. Hon satt i sin bil och frågade om hon kunde köra oss till parken för det var så långt. Vi tackade ja och så bar det iväg. Tjejen pluggade till läkarsekreterare och hade i stort sett inte varit utanför stan. Hon pratade dålig engelska men var mycket trevlig, som dom flesta Japaner var som vi träffade. På kvällen gick vi till en restaurang och åt gott igen. Det verkade som det var spännande för dom att ha "utlänningar" i restaurangen. Det var mycket trevligt och jag ritade en teckning till dom, svenska flaggan och jag skrev (med lite hjälp): Thank you from Carl. Personalen blev så otroligt glad och stod utanför restaurangen och vinkade när jag susade väg i taxin. Pappa försökte lämna dricks men det gick inte. Dom lämnade tillbaka dricksen och vinkade allt vad dom orkade. I Japan lämnar man inte dricks som man gör i andra delar av världen. Jag somnade som vanligt gott och nästa dag bar det iväg till HongKong. Pappa var på möte i HongKong och jag och mamma tog en lång, lugn frukost på hotellet.

Jag drack "kaffe boy" och åt av allt gott som fanns. Det är mormor och morfar som lärt mig dricka kaffe boy. Det är varm O´boy choklad, jag drack det när dom drack kaffe hemma i Sundsvall. Det minns jag som om det var i går. Pappa kom tillbaka från ett lyckat möte och vi åkte hem till Phuket. när vi kom hem mötte vi en mycket glad Carlsson. Han var så glad så han nästan skrek. Jag var glad att se honom igen och jag kände mig trött.

När han hade hoppat runt och hälsat färdigt la vi oss i sängen och kramades. Jag vill aldrig vara ifrån min Carlsson så länge igen. 

Kram från Carl

Nästa stopp på resan blev Kobe. Vi tog en bergbana och sedan vidare med en linbana upp på ett högt berg. Utsikten var enorm. Jag såg en skylt som jag tyckte såg spännande ut, varning för orm! Jag tror dock att eventuella ormar fortfarande sov för det var kallt som bara den. +8 såg vi att det var på en termometer.

Vi höll oss så mycket vi kunde i solen. Det var så fint och klar luft på berget. Jag gick fram till kanten och sa: Här ser man heeela världen!!!

Efter varm choklad kändes det lite bättre och jag gick på upptäcktsfärd. Jag hittade kottar och tallbarr som såg så svenskt ut. 

Eftersom det var så kallt hade de vackra blommorna knappt blommat ut. Vi tog linbanan ner till stan igen och i stan var det lite varmare i alla fall. På kvällen åt vi Kobe biff (Wiagy) och det var det godaste på länge. Jag åt 220 gram helt själv + ris. 

Nästa dag när vi var ute och gick såg jag en mycket intressant knapp på en stolpe. 

Innan någon hann blinka så hade jag tryckt på den. Det skulle jag inte ha gjort. Ett larm började tjuta som bara den. Alla stannade upp och undrade vad som hände. Jag hade tryckt på ett direkt larm till polisen. En polis svarade medans larmet fortsatte att tjuta och det blev lite svettigt. En snäll japan skyndade fram och stoppade utryckningen.

Så kan det gå ibland. Nu är vi hemma igen och på måndag börjar skolan. Jag längtar efter mina kompisar och ser framemot måndag, trots ABC...

Kram från Carl 

Från Tokyo tog jag tåget till Koyoto.

Här ser ni tågmästaren, han bugade efter varje passagerare och varje gång han lämnade eller kom in i en vagn hälsade han mycket artigt på alla. Kyoto är en trevlig men inte så charmig stad. Vi bodde som tur var fint och jag gillar att vara "hemma" på rummet ibland och bara ligga på sängen och kolla på en film. Här ser ni vår coola taxichaufför i en äkta " Boppersfrilla"

Vi besökte ett stort och vackert gammalt tempel. Inne i templet fick jag inte ta foton men utanför gick det bra.

Vi var till en hel cool restaurang på kvällen. Den låg tvåa på Trip Adviser i hela Koyoto. Det fanns bara fyra bord i hela restaurangen + platser vid stekbordet där kockarna lagade mat.

Mitt ris var ett mycket specillt ris som Japans kejsare också äter. Ser ni hur enormt fint riset serveras. Riset serveras i en vacker träskål.

När vi åt middag på hotellet fick Tiger följa med. Pappa beställde in en flaska vin men efter några minuter kom servitören tillbaka och beklagade att flaskan var slut. Pappa muttrade lite och beställde en annan flaska. Efter ett tag kom servitören tillbaka med en liknande flaska, fast dyrare. Han sa inte att den andra flaskan pappa beställde också var slut utan sa bara att det var "complimentary" från restaurangen. Det är pinsamt att en restaurang i den klassen att ha slut på vin. Det gjorde verkligen inget, pappa blev glad. Ja, så kan det gå. Japaner är väldigt strikta och ordningsamma. Dom vill vara proffsiga i alla lägen.   

På natten vaknade både mamma och pappa att sängen och hela hotellet skakade. Det skakade länge men svårt att säga hur länge, minst en minut. Jag sov gott så jag vet inte. Mamma ropade på pappa och han flög upp ur sängen. Mamma trodde att galningen i Nord Korea hade skjutit iväg några bomber. Som tur var var det inte så. Det blev inte så stor skada, vi såg inget i alla fall. Tåg hade blivit inställda och räls hade gått sönder men inget allvarligt.

Det enda jag har shoppat är denna T-shirt. Det står Carl på Japanska på den och i nacken står det LOVE.

Kram från Carl