F 2012-05-06  D 2014-09-03

I går, vid 7 tiden på morgonen dog min fina Carlsson. Han och Lucky lekte utanför villan när en gatuhund fick syn på dom och attakerade Carlsson. Lucky försvarade sin vän men den stora gatuhunden bet Carlsson tills han dog. Det känns onödigt och meningslöst. Mamma och pappa berättde den hemska händelsen för mig i går efter skolan. Jag försökte vara samlad och ta det lugnt men jag bröt ihop. Jag grät och blev trött. Luften gick helt ur mig. Jag frågade varför han var död men jag förstod att det var inget jag kunde göra för att rädda honom. Carlsson är redan död. Tänk om jag hade varit där och försvarat honom. Jag har pratat om min hund varje dag sedan vi åkte till Sverige. Det var så nära nu tills vi skulle ses igen. Vi hade planerat hur vi skulle åka direkt från flygplatsen upp till villan där Carlsson och Lucky bott under sommaren. Jag skulle kliva ur bilen själv och ropa på mina hundar. Dom skulle bli så glad när vi kom tillbaka. Vi ska fortfarande göra så men nu blir det bara Lucky som kommer komma springandes. Vi fick en bild på Lucky i dag. Hon är ledsen och hängig. Inte alls så där glad och sprallig som hon brukar vara. Hon saknar nog sin lilla vän mer än någon kan förstå

Pappa berättade för mig att Carlsson är Buddist och då tror man att man återföds fast i en annan kropp. Hoppet tändes då i mig och jag sa att jag kommer hitta Carlsson igen. Nu är jag fast besluten om att hitta en ny hund som ser ut som min Carlsson och döpa honom till Carlsson. Hoppet är det sista som överger en. Jag ska själv få leta och välja den hund jag vill ha. Jag gör allt för att förtränga det som hänt. I går kväll ville jag hela tiden göra något. Tittade på barnkanalen, spelade ipad, fick en present och åt kexchoklad. Jag ville inte prata eller tänka mer på att min hund är död

Här begravs Carlsson. Han blev begravd i sin lilla säng bredvid villan. Jag brukade alltid säga att Carlsson var min lillebror. Tänk så tråkigt slut det blev på vår resa tillsammans. Jag trodde att han alltid skulle finns vid min sida

Vila i frid Carlsson, vi ses

Kram från Carl

Jag brukar då och då be mamma låsa upp vår brevlåda för att kolla om det kommit någon post. Såklart hoppas jag att det är post till mig men nu för tiden skriver och skickar man inte post så ofta till varandra. Tänk så förvånad jag blev när jag hittade ett vykort till mig med en bild av mig på!

Det var från i sommras när jag körde mormor och morfars båt. Det ser mer ut som ett foto än ett vykort. Jag ska ha det fotot i mitt rum och visa mina kompisar att jag kan köra en stor båt. Tack för det, mormor och morfar.

I går när jag åkte till talpedagogen körde vi utan tak på bilen. Det fläktade och blåste i mitt hår. Jag frågade mamma varför man inte kan se vinden när man kan känna den? 

Det är inte lätt att svara på, hur man kan känna något som man inte kan se.

Kram från Carl

Besök från Phuket! I söndags kom min kompis Tom, hans mamma och lillebror Calle till oss och stannade hela dagen. Vi lekte, grillade och gick på promenad. Vi gick ner till hamnen och Tom ville bada. Sagt och gjort så tog hans sig ett dopp! 

Lillebror Calle gör alltid som sin storebror så han ville också bada. Han tog av sig kläderna men badade bara fötterna. Calle försökt fuska lite och blötte ner sina kalsonger men det gick vi inte på. Jag behöver väl inte berätta att jag inte badade. Jag samlade pinnar, kastade stenar och sysselsatte mig med annat. 

Tom visade mig ett nytt spel på sin ipad. Jag hittade ett spel som heter Sagan om ringen, det laddade jag ner. Vi spelade inte länge för när man har främmande måste man lägga ipaden åt sidan. Det har jag lärt mig men det är inte alltid jag accepterar det. Skolan går bra, jag tycker det är roligt. Vi har en mjukstart så här i början. Vi har pratat om vad hösten är för något, tex. Jag måste även lära mig att lyssna. Det är inte alla som varken kan eller vill lyssna på andra. Då kan man läsa den här texten och fundera ett tag:

Kram från Carl