Här ser ni mej när vi började bestiga Himalaya och kom 2000 m upp sen fick det vara nog. Vi kom till en fin liten by som heter Nagarcort och ligger vi foten av bergskedjan Himalaya. Där tog vi trapporna upp på ett tak och kom till den högsta punkten i byn, 2000 m över havet. Utsikten var fantastisk och luften var så frisk och ren. Vi såg säkert 50 stora örnar som seglade runt i himlen och spanade efter mat. Vi var ovanför molnen och det kändes som att jag skulle kunna kasta mej ut och flyga! Som tur är så håller alltid pappa eller mamma ett hårt grepp om mej så att jag inte hittar på hyss. I den här bergsbyn träffade jag en tjej och hon var det vackraste jag sett i hela mitt liv. Jag glömde fråga vad hon hette för jag blev stum av beundran. Jag var tvungen att lämna henne i den vackra bergsbyn för vi skulle på nya äventyr. Vår chaufför körde vidare till gamla stan som är från 1400-talet. Det kändes som att gå om kring i en film för staden hade inte förändrats mycket sen 1400-talet. Vår chaufför berättade att det var här som filmen Little Buddha spelades in. Just den här dagen var det festival i stan och många människor hade samlats för att skänka mat till gudarna. En dag i oktober varje år offras 108 tjurar i den här staden. Tur att det inte var i dag! Här träffade jag en liten tjej i gul klänning som såg fin ut på håll men på nära håll var hon inte så fin för hon var så sminkad. Så liten och så sminkad, konstigt tyckte jag. Sen ville chauffören visa oss en annan stad men då var vi så trötta efter en lång ansträngande dag så vi orkade inte ens kliva ur bilen. Vi åkte hem istället och stupade som vanligt i säng. Vilka upplevelser jag har varit med om ibland känns det som allt är en dröm.
Kram Carl

VARNING!!! I dag måste känsliga personer varnas för en stark bild men jag vill visa vad jag varit med om här i Khatmandu. Det har hänt så mycket här i Nepal och jag har inte haft tillgång till internet på några dagar. Den här dagen som jag skriver om i dag började med att vi åkte till Thailändska ambassaden för att förnya våra visum. Vi hade förberett oss noga med fotografier och kopior på alla tänkbara dokument man kan tänkas behöva, trodde vi ja! I ett land som detta behövs så mycket mer än så. T ex så ville dom ha kopia på pappas bankbok så vår chaufför sprang iväg för att leta efter en kopiator. Kopiatorn hittade han men strömmen var avstängd i den stadsdelen så han hoppade in i bilen och for iväg med en rivstart till en annan stadsdel. Här i Nepal stängs strömmen av i 16 timmar per dygn för dom har inte tillräckligt med el. Vill man alltid ha el så måste man skaffa sej en egen generator. Dom på ambassaden undrade om mamma och pappa var gifta och när pappa sa att dom var förlovade ville dom se ett svenskt förlovnings bevis på det. Sånt finns ju inte och efter lite diskussioner så verkade det ordna sig. Visumen ska vi hämta på måndag.

Efter besöket på ambassaden åkte vi till en av Nepals få golfbanor för pappa ville gå nio hål. Mamma och jag stannade vid klubbhuset och tittade på alla apor som hoppade omkring på golfbanan och försökte sno åt sig bollar och annat. Man måste vara försiktig och inte ha mat i handen för då kan dom springa fram och försöka ta maten och samtidigt bitas. Det var även massor med stora örnar som flög över golfbanan och klubbhuset. Vi behöver inte åka till ett zoo för här finns det djur överallt. Pappa var snabbt tillbaka för han var nästan själv på banan. Han var nöjd med rundan.
Nu kommer vi till det läskiga. Vår chaufför frågade om vi ville se världens största hinduiska tempel. Vår chaufför är hindu och ville så gärna visa templet så vi åkte dit på ett besök. Vi hade inga förväntningar utan trodde att det skulle vara ett tempel som så många andra, fast väldigt stort förstås. Vi gick runt ett tag och han berättade lite historia kring templet, sen stannade vi vid en nästan torrlagd flod. Där var det jätte mycket folk och en man föll ihop och grät. Vår chaufför berättade då att mannens fru hade dött i en olycka och skulle nu brännas. Då såg vi hur några män kom bärandes på kroppen och la den på en hög av ved. Jag har aldrig sett mamma och pappa så förvånade förut, den ena såg ut som en gapande guldfisk och den andre som en fågelholk. Chauffören berättade att här bränns 5-7 personer i timmen och släkten samlas för att ta adjö av den som dött. Kroppen och vedhögen brinner i 2 timmar sen skyfflas askan ner i floden. Aska virvlade i vinden och det luktade konstigt. Mamma och pappa tittade på varandra och visste inte vad dom skulle säga. Chauffören berättade att innan man tänder eld på kroppen sätts ett ljus i munnen som får brinna ett tag. Det såg mycket märkligt ut. Vid templet träffade vi tre heliga män som jag tyckte såg så lustiga ut. Jag log mot dom och dom log tillbaka, dom var faschinerande att titta på.
När vi lämnat templet och den annorlunda upplevelsen så åkte vi till en fabrik där det arbetade tibetanska kvinnor. Dom spann och vävde mattor. Vi hade lite svårt att koncentrera oss och bestämde oss för att åka hem istället. Vi stupade i säng och vaknade nästa dag som bjöd på nya upplevelser men det skriver jag om i morgon.
Sov gott/ Carl

Jag är så betagen av Khatmandu och kan inte välja foton så det blir hela fyra stycken i dag. Khatmandu är "stökigt" och det är väldigt mycket trafik här och ALLA tutar hela tiden. Vi var till Shyoumbhu, även kallat The monkey temple i dag. Där träffade pappa en munk som blev så glad när vi satte oss med honom en stund. Han tyckte det var så kul att vi pratade med honom ett tag. Han såg lustig ut tycker jag men han var snäll. Vi träffade även två Tibetanska tanter som var jätte små, ca 1.35 höga. Tanterna hade aldrig sett sej själva på foto förut och blev så fnissiga när mamma visade dom fotot som hon tog på dom. Dom var jätte gulliga tycker jag. När vi gick runt i The monkey temle träffade vi en man som sålde tavlor som kallas Thanka målningar. Det tar ca 35 dagar för en tibetan att göra en sån målning. Tekniken är fantastisk och målningarna är underbara. Vi slog till på en målning  som vi tänkte ha i huset när det blir klart.

Vi såg även något skrämmande i dag. En tant låg orörlig i rännstenen, hon hade kissat på sej och det var 100 flugor som surrade runt henne. Hon låg i solen och mamma sa att hon sov men jag såg på mamma att hon såg ledsen ut och jag tror att mamma hittade på att hon sov. Mamma frågade en vakt utanför templet om tanten var sjuk men vakten ville inte svara. Tanten var nog i himlen, tror jag. Hon låg i samma konstiga ställning när vi satte oss i taxin och åkte hem. Ni ser även mej och pappa när vi sitter i bilen på väg hem och begrundar dagens många starka intryck.

Kram Carl

Gissa vad jag äter? Ni ser en ledtråd i min mun. Ja, helt rätt: TonyRoma´s!! Jag "åt" revbenspjäll och coleslaw i går. V höll oss i säkra delar av staden i går, så långt ifrån militärer och demonstranter som det gick. Det är obegripligt att det försigår i stort sett ett krig här tänkte jag, när jag mumsade på revbenspjäll igår. I dom kvarteren vi var på i går firades det thailändska nyåret, songkran för fullt. Där var det en annan sorts "krig", nämligen vattenkrig med vattenkanoner och vatten pistoler. Folk var som galna och festade och hällde vatten på varandra. Många hade vit gegga på kinderna också. I dag ska vi resa vidare enligt planerat till Nepal. Det känns skönt att åka härifrån för just nu är det inte säkert för lilla mej att vara här. Ni behöver inte vara oroliga för oss för jag har läget under kontroll. Det ska bli så coolt att åka till Nepal! Jag känner ingen som varit där, har du varit där?

Vi hörs /Carl

Här bärs jag iväg av säkerhetsvakter bort från tumultet på gatan i Bangkok. Vi var på väg till shoppingcentrat Paragon när vi såg fler och fler rödklädda tanter och farbröder som samlades i stora grupper och sen blev gatan avspärrad som vi gick på. Helt plötsligt såg vi pansarvagnarna som kom körandes och dom stoppades av demonstranterna. Vi stod på gatan och hamnade mittemellan militären och demonstranterna. Hetsig stämning och mycket folk, helt galet! Allt gick så snabbt, säkerhetsvakterna från Paragon högg tag i barnvagnen och bar mej uppför en lång trappa dit det var lite lugnare. Vi fick "gömma" oss inne i Paragon ett par timmar innan mamma, pappa och jag beslöt oss för att försöka gå hem. Vi gick på mindre gator hem till hotellet och nu tittar vi på nyheterna. Jag var aldrig rädd och jag hoppas nu att det inte blir värre än så här. På en av bilderna ser ni mej när vi har kommit en bit bort men pansarvagnen är i bakgrunden och många människor är skakade av händelsen.

Innan detta tumult utbröt tittade vi på möbler och vi har hittat en kanon fin soffa och biofotöljer. Lyckad dag när det gäller möbler och mindre lyckat när det gäller kaoset som vi var med om. Om ni vill läsa mer om händelsen kan ni läsa på www.aftonbladet.se säger mamma och pappa

I dag när vi skulle åka taxi från en möbelaffär till en annan körde taxi chauffören vilse och pappa var tvungen att gå ut och fråga en vakt efter rätt väg. Då kom taxi chauffören efter pappa och sa till vakten: den här dumma utlänningen vet inte vart han ska! Fräckt va´? Fattar inte vad han menar med det. Pappa är inte dum, vi bor i Thailand och det var taxichaffisen som inte hittade. Pappa kan inte prata så mycket thai men han förstår en hel del. Tur för taxichaffisen att pappa är så trött för pappa orkande inte ens bli arg. Vi hittade aldrig fram till möbelaffären utan åkte istället till ett ganska nytt shoppingcentra som heter Paragon. Vi gick till en restaurang det första vi gjorde för kl var 16 och vi hade glömt att äta lunch. Ni ser ju själv hur hungrig jag var!! Jag sa till på skarpen att nu vill jag ha vuxen mat!!! Jag fick potatismos, pasta, svamp och lite skinka. Jag var mycket nöjd med min sena lunch. Efter lunchen tittade vi lite på möblerna i Paragon sen åkte vi hem. Vi bor i ett lägenhetshotell med riktigt kök och trägolv. Jag kryper runt på trägolvet och undersöker allt. Microvågsugnen står på en hylla långt ner så jag har undersökt den grundligt. Jag vet hur den fungerar nu, den är så rolig att leka med.

Om det är någon som undrar om vi sett någon demonstration här så är svaret nej. Allt är lugnt men vi har sett på nyheterna att det varit oroligt i Pattaya. Ni behöver inte vara oroliga för vi har det jätte bra här i Bangkok, men vi undrar vad ni där hemma gör?

Stor stor kram från Carl  

Jag, mamma, pappa, min syster Melina, hennes pojkvän Jakob och min bror Max åkte ut med båten i dag för dom skulle åka vattenskidor. Vår struliga dag började med att när vi satt i bilen påväg till båten kom på att vi glömt vattenskidorna hemma och fick vända om och hämta dom. Efter bara någon minut i båten så hörde vi hur något slog mot båten och vi upptäckte att ett ankare släpade efter båten när vi körde. Killarna som sjösatte båten åt oss hade glömt att ta upp det.  Vi kom fram till Leam sing beach och skulle lägga till och gå i land och äta lunch. Det gick lite vågor så vi kom lite för långt in mot strandkanten innan vi han få ut ankarna och där var det stenar. Pappa var inte nöjd med var båten låg men han sa att det fick duga. Helt plötsligt lossnar ankaret längst fram och vi åker mot stenarna. Snabbt knuffade Melina och mamma ut båten och lossade det bakre ankaret så att pappa kunde starta motorerna och köra ut. En skåning som badade tyckte att båten var för nära honom och han sa; ni har inget här att göra! Det skulle han inte ha sagt. När min pappa är hungrig så är han även väldigt ärlig och drar sej inte för att säga vad han tycker. Skåningen blev tyst...Nu var vi tvungna att leta efter ankaret som hade lossnat. Max och Jakob snorklade och letade länge men hittade inte ankaret. Melina hoppade i och hittade rätt snabbt ankaret och blev så glad! Jakob simmade till Melina för att hjälpa till att dra upp ankaret och då brände han sej på en manet! Det gjorde jätte ont och stack i hela armen. Pappa ropade från båten att han måste gå till restaurangen och säga att han bränt sej och be att få thailändsk vinäger på armen. Jakob sprang till restaurangen och fick hjälp. När vi skulle köra in till stranden igen och hämta upp honom så startade bara ena motorn och då låter det illa och är svårt att styra. Pappa rattade så gott det gick och när Jakob hoppat ombord så åkte vi därifrån. Hela stranden hade sett vårt drama och ingen av oss ville äta lunch där. Vi bestämde oss för att åka till Kamala beach istället. Där är det långgrunt och mycket lättare att lägga till. Äntligen kunde vi kliva av båten och äta lunch.

Efter luchen stannade jag och mamma på stranden och dom andra åkte vattenskidor. När dom ska åka ut från stranden så PANG kör dom på en sten som ligger precis under vattenytan, den enda stenen på hela långa stranden. Som tur är går det inte hål i båten men det var en ordentlig smäll. Det gick bra för dom att åka vattenskidor men sen bestämde vi oss för att åka hem och ha en lugn kväll. Vi åt världens godaste köttbullar (näst efter mormors) på Stars och sen gick vi hem.

Vilken dramatisk dag!

kram

Hej

I går åkte vi båt till en strand som heter Naithonbeach. Det är så fint där, ganska lugnt och inte så mycket folk. När vi skulle kasta i ankaret blåste det och gick ganska höga vågor. Min storebror Max fick hoppa i vattnet och ta med ankaret i land och pappa kastade ut ett ankare i vattnet. Båten guppade och en våg skvätte vatten på oss men då somnade jag för vågorna var så sövande. När jag vaknade var det bara jag och mamma i båten för pappa och Max hade gått i land. Pappa kom ut till båten och hämtade mej och vi gick till en restaurang och åt lunch. Sen gick vi till ett hotell och där träffade vi mammas kollega som heter Malin. Vi badade i hotell poolen och sen satt jag på gräsmattan och lekte ett tag. Malin Jobbar på ett flygbolag och var har på stopp i några dagar. Mamma jobbade med henne förut men nu är mamma bara med mig och pappa istället.

Båtresan hem gick bra, jag somnade igen. På kvällen åkte vi in till Patong och åt på KFC sen tog vi en kaffe med Malin. Då var jag så trött så jag inte kunde somna. Konstigt att man kan bli så trött så att man inte kan somna. Somnade skönt i bilen hem och vaknade i vår säng, skönt att vara hemma efter en så händelserik dag.

Kram från Carl